Krigskassa, fullinvesterad eller belånad?

En viktig fråga för alla investerare är hur pass stor andel aktier man ska ha i portföljen. Vissa menar att alltid ha en krigskassa redo när rätt möjlighet dyker upp är en självklarhet. Andra tycker att Time in Market är viktigare än Timing the Market och vill alltid vara fullinvesterade.

“Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves.” – Peter Lynch

Den tredje och kanske mest kontroversiella gruppen investerare är de som vill ha mer än 100% aktier i portföljen över tid. Vi tillhör som bekant den gruppen.

“Den som är satt i skuld är icke fri” – Göran Persson

Viktigt är att skilja på olika typer av belåning. Som det ser ut på marknaderna idag med en uppsjö av olika typer av certifikat som har inbyggd hävstång och stop loss ger vi inte mycket för. Detsamma gäller CFD-handel som utförs av oerfarna investerare. Investmentbankerna som ställer ut certifikaten tar så pass mycket betalt för produkterna att de kan motivera sitt eget risktagande. Kvar står investerarna med en negativ förväntad avkastning. Inte sällan ryker en och annan stop loss på vägen vilket gör att aktierna tvingas säljas vid sämst tänkbara tidpunkt.

Så hur kan man belåna sig på ett ansvarsfullt sätt? Vi tycker man kan titta på Sjunde AP-fondens aktiefond. Den har sedan start skapat fantastiska värden till svenska folket tack vare sin långsiktiga aktieexponering på 125%. Riskfyllt, absolut, men är det hållbart på sikt? Fonden fanns inte under finanskrisen 2007-2008 men man skriver ändå om den titt som tätt på sin hemsida:

“Hade Såfa funnits 2008 hade den gått ned ännu mer. Sparare under 55 års ålder, som har hela sitt premiepensionssparande på aktiemarknaden, hade sannolikt fått se en värdeminskning kring 45 procent. Äldre sparare hade haft en del av pengarna i räntor vilket hade mildrat nedgången.” – AP7

Den extra förlusten jämfört med breda index hade å andra sidan varit intjänad igen efter bara ett par år.

Så varför inte mer än 125%? Det är nu det börjar bli intressant. En portfölj med 150%-200% aktier hade haft det riktigt tufft under finanskrisen. Om man använder daglig rebalansering måste man köpa mer aktier varje dag portföljen ökar i värde för att behålla samma procentuella exponering. Tvärtom måste aktier säljas när de tappar i värde. Detta gör att den goda effekten av belåningen urholkas över tid. Samtidigt ger det upphov till tvångsförsäljning när marknaden redan är översåld och köp när kurserna redan står på höga nivåer.

Vi landar i att AP7 har hittat en sweet spot och tänker precis som fonden ha en exponering kring 125% aktier över tid. Utöver det försöker vi utöva den mycket svåra sporten att tajma marknaden. I praktiken kommer vi därför alltid ha någonstans i spannet 50-150% aktier i portföljen. Tveksamt om vi kommer kunna skapa något värde i timingen (se hur det gick i somras), men vi har stor tilltro till ett värdeskapande i snittet 125% på riktigt lång sikt.

I tabellen nedan har vi sammanställt hur utvecklingen sett ut om man investerat i 125%-portföljen precis innan finanskrisen, jämfört med en indexportfölj:

  2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017
Årsförändring index   −38,1% 50,2% 26,3% −14,0% 16,5% 28,0% 15,8% 10,4% 9,7% 9,5%
Indexportföljen 100 62 93 117 101 118 151 174 193 211 231
125%-portföljen 100 52 85 113 94 113 152 182 206 231 258
Skillnad utveckling   −10 −8 −4 −8 −5 2 8 13 20 27


Man kommer fram till olika svar beroende på hur man väljer att rebalansera portföljen, men här har vi räknat med att portföljen återställs till 125% exponering vid varje årsskifte. Om man istället låtit belåningsgraden öka av sig själv under nedgången och aldrig sålt av hade återhämtningen gått snabbare, men då hade man haft över 125% exponering i flera år innan återhämtningen fått ned belåningsgraden tillräckligt.

Hur resonerar du i din portfölj? Dela gärna med dig av dina tankar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *